Ett riktigt ”Jästabud” på Monk’s Porter House

För några veckor sedan så damp det ner ett mail från Charles och Hasse på Monk’s Cafe & Breweries. En inbjudan till ett Jästexpriment och TapTakeOver på Monk’s Porter House.

”Vi har bryggt en vört (dvs samma malt och humle, gjord på samma sätt vid ett tillfälle) för att sedan jäsa det med 15 olika unika jäststammar!  Allt i syfte att ta reda på hur just jästen bidrar och påverkar ölets karaktär. Resultatet är minst sagt dramatiskt! Vi vågar påstå att ölen skiljer sig åt rejält!”

20150312_183505
Vilken var det som smakade kryddnejlika??? Får smaka på alla en gång till…..

Inget att tveka om, som småbryggare är det inte ofta du kan prova mer än 2-3 varianter av någonting från samma mäsk. Att få prova 15 jäststammar bredvid varandra är ju helt oemotståndligt.

Vid 17-tiden var vi på plats och hälsades välkomna av Charles och Hasse. De gick igenom hur experimentet var genomfört. I sin enkelhet kan man säga att de tagit ett ljust Pale Ale recept med lite Cara och Vete. Sedan för att det skall bli öl som också smakar något, humlat varsamt med Magnum (bitter), Cascade (smak) och EKG (smak). Sedan delat upp satsen i 15 delar och jäst med olika jäststammar. Viktigt att tänka på var att hänsyn inte har tagits till de olika jäststammarnas ”idealtemperaturer” eller annat. Alla 15 satserna har fått jäsa i 2 veckor (om jag kommer ihåg rätt) och i 17 grader. Vilket naturligtvis innebär att en lagerjäst kommer att vara estrigare än vid normal jäsning på 10-12 grader.

Efter lite bryderier med att få igång alla pumparna så börjar de olika ölen serveras 5 och 5. Vi tog in alla 15 på en gång och ställde på bordet och började provsmaka. Flera jäststammar var helt nya för oss och vi har aldrig bryggt med dem, vilket gjorde det hela än roligare för vi hittade nya ”favoriter”. Att det skulle vara skillnad insåg vi, men att det skulle vara så stora skillnader kom som en överraskning. Största överraskning var att vår ”hus-jäst” för att göra enkla Ale’s, Safale S-04, skulle vara en av de jäststammar som vi gillade minst. I ärlighetens namn tycket vi den smakade gammalt stall och hästskit. Vi diskuterade detta med Hasse och det kan naturligtvis inte uteslutas att det blivit något fel på just den satsen.

 

 

 

 

20150312_183528
Det är inte ofta vi ser Gunnel, vår QA så här lycklig. Ett smörgåsbord av smaker!

Till de olika sorternas jäst som deltog i testen:
Denny’s Favorite 50 (Wyeast 1450)
Cry Havoc (WLP862)
California Lager (Wyeast 2112)
California Ale (WLP001)
American West Coast (Lallemand BRY-97)

Safbrew Abbaye (Fermentis)
Safbrew T-58 (Fermentis)
Belgian Abbey (Wyeast 1214)
Belle Sassion (Lallemand)
Frensch Sassion (Wyeast 3711)

Safale S-04 (Fermentis)
US West Coast (Mangrove Jack’s M44)
San Diego Super (WLP090)
English Ale (WLP002)
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068)

Eftersom vi inte är några smakdomare eller på annat sätt kan hävda expertis skall vi inte gå igenom hur vi rankade de olika brygderna. Det stod dock klart för oss att vi kommer göra justeringar i flera av våra recept och prova nya jästsorter med utgångspunkt i vad detta experiment har lärt oss.

20150312_194125
Magnus och Micke diskuterar slutresultatet med Hasse från Monk’s

De 3 jäststammar som stod ut som de bästa för våra smaklökar var:
Danny’s Favorite 50 – En klar favorit hos alla från Hopsan Brewing. Lite fruktig och odefinierbart kryddig. Helt enkelt god utan spretighet. Kommer att användas i vår nästa American Pale Ale!
Belgian Abbey (Wyeast 1214) – Frisk och blommig med en inte påträngande men tydlig ”Belgo”-smak. Lite simmig och låg esterprofil.
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068) – Blommig med lite kryddnejlika. Typiska weizen-smaken som var väldigt angenämt.

Två stycken jäststammar levererade inte alls (med förbehåll att det ”kan” vara andra problem med just dessa 2 testöl).
American West Coast (Lallemand BRY-97) – Smakade surt av svavel och klor. Som ett gammalt duchutrymme på en nedlagd badanläggning i Uralbergen.
Safale S-04 (Fermentis) – Luktade och smakade stall och gödsel. Denna har vi bryggt med flera gånger tidigare utan att känna dessa smaker och tror ärligt att det hänt något med jäsningen.

En jäst som är värd att nämnas extra är US West Coast (Mangrove Jack’s M44). Inte för att den var extra god, utan för den hade en distinkt och klar äpplesmak. Vilken spännande jäst att använda till en sommar ale.

Ett stort TACK till Hasse och Charles och hela Monk’s teamet som gjorde denna provsmakning möjlig!

Uppsala Beer & Whisky 2015

logo_ubwEtt heldagsevenemang i maltens tecken. Efter en stadig frukost hemma hos familjen Sabel/Wiksell så tar vi bussen in till Fyrishov och den första Beer & Whisky festivalen i Uppsala.

Eftersom vi anländer relativt tidigt så känns lokalen ganska tom. Men fördelen är att vi får möjlighet att prata lite närmare med flera bryggare. Om det är något vi uppskattar med dessa mässor så är det just dessa pratstunder som många gånger ger oss tips och ny kunskap som vi kan använda i vårt eget bryggande.

Efterhand så fylls lokalen på och framåt 16-tiden är det såpass mycket folk att det börjar bli köer framför de populärare montrarna.  Det är här som den ena av de tre kritiska synpunkterna på mässa lyser igen. Det är relativt få utställare. Läser man listan kan man få intrycket att de är många men i realiteten så känns det som minst 10 utställare till skulle behövts. Vi saknar också många mikrobryggerier som finns i Stockholm/Uppsala området.

När vi ändå är inne på det negativa så kan vi också tycka att värdet för pengarna inte riktigt håller måttet. Jämför man denna festival med tex Sthlm B&W så kostar biljetterna lika mycket för en dag, dvs 250:- Dock får man inte alls ut samma valuta då utbudet av utställare inte är alls i samma klass. Sedan skall man betala extra för provglaset (som inte ens har logan på) som annars brukar ingå.  Lägg därtill att priserna inne i hallen kan komma upp så högt som 40:- för ett smakprov.

Nåväl, över till det positiva. Vi hittade några riktiga guldkorn och några lite mer etablerade småbryggerier håller stilen.

Det första hedersomnämnandet går till ett lokalt Uppsalagäng. Brasstacks Brewing som visade upp sin Blueberry Blackbone, en russian imperial stout bryggd inte bara med kaffe utan även med blåbär. Lät som en bra kombination vilket det också var. Inte mycket smak av blåbär men helheten var riktigt bra.

20150228_142133
Amanda från Åbro visar stolt upp Drakens IPA

Det andra går till en av våra favoriter, Poppels bryggeri från Mölnlycke. Denna gången så för vi ge dem devisen ”kvalité före storlek”. Med det menar vi att deras pyttelilla monter ändå stod för det överlag jämnaste och bästa sortimentet.

Det tredje omnämnandet från Hopsan Brewing går till Ava Zêr. Detta sympatiska gäng med rötter från Kurdistan. De har bara en öl i sortimentet som kort och gott heter Ava Zêr som är en ljus lager. Den är i gengäld mycket smaklig. Det som får Ava Zêr att stå ut är deras otroliga entusiasm och positiva sätt. Det är alltid lika trevlig att hänga i deras stora monter och snacka lite skit.

Övrigt att nämna är Brygghuset Finn som hade flera fina öl, det samma gäller Slottskällans Bryggeri.

Till sist heder till Åbro Bryggeri som enda av de lite större bryggerierna som var på plats. Vi smakade naturligtvis på Drakens IPA (igen), som är Åbro’s samarbete med vinnarna av SM i Hembryggd öl, de tre göteborgarna Magnus Ahlström, Rick Gordon Lindqvist och Tomas Lundqvist.

20150228_155952
Cesur från Ava Zêr och pratat och skojjar med alla

 

Kommersiell humleodling i Sverige – Är det möjligt

Går det att odla humle lönsamt i Sverige?

Det var den stora frågan för Magnus Forsling från Hops´an Brewing tillsammans med Arne Forsling, lantbrukare från Lerum.
Vi åkte tillsammans till Skövde på en 2-dagars utbildning kallad Humle – ny kommersiell gröda för Sverige, arrangerad av Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Utbildningen gick igenom vad vi vet i dag om humleodling i Sverige och syftade till att komma igång med utvecklingssamarbeten mellan odlare, vilket ansågs vara avgörande för att göra humle till en ny, lönsam gröda i Sverige. Utbildningen leddes av Kirsten Jensen, rådgivare på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län.

Ett gediget material var sammanställt och delades ut till alla deltagare. Allt ifrån humlesorter, odlingsmetoder, ogräsbekämpning samt kopior på alla föreläsarnas presentationer.
Flera kända ansikten bland föreläsarna, bland andra:
Else-Marie Carlsson-Strese, intendent på Sveriges gendatabank för humle på Nordiska Museet/Julita Gård
Gunilla Hellsten Boman och Magnus Boman från Spännaregården i Lugnås, Västsveriges största humleodling
Claes Wernersson, Qvänums Mat och Malt, Restaurangbryggare och Matambassadör i Västergötland
Peter Högström, Inköpare på Humlegårdens Ekolager
samt Kirsten Jensen, Rådgivare på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

20150125_111022
Kirsten jämför humle och vinodling

Efter 2 dagars korvstoppning i humlekunskap så kan man dra ett par slutsatser.

Humleodling som sker i Sverige idag är allt annat än kommersiell och effektiv. De exempel som finns är snarare hantverksodling, inget fel i det, men för att få lönsamhet som kommer ett ordentligt premiumpris vara ett måste för dessa odlare.

Det verkar finnas efterfrågan på svensk humle. Gunilla från Spännaregården sålde hela deras skörd till Sigtuna Brygghus. Mer om det samt massa humle-porr kan man läsa här:
SIGTUNA SWEDISH SINGLE HOP – EN UNIK PALE ALE VÄXER FRAM

Utrustning och lång uppstartstid är hinder för att komma igång. Att starta upp en humleodling är inte gjort i brådrasket. Snarare så kan man lite jämföra det med vinodling. Man får i princip ingen skörd första året utan får vänta till år 2 för skörd och år 3 för bra skörd. Utrustning är som all annan jordbruksutrustning dyr om man vill ha en större odling.

Det finns 2 generella sätt att odla humle. Det ena är att ha humlestörar (good old fashion way). Att komma igång med detta är mer tillgänligt men kräver mycket handarbete. Det andra sättet är vajerodlingar där stolpar med vajersystem sätts upp som humlen får växa på. Skall man sedan skörda 3-4 hektar så krävs skördemaskiner som måste importeras. Vår slutsats är att man ”kan” odla med störar men vill man ha ett effektivt jordbruk så är det vajersystem som gäller.

HighWireHops
Kan detta bli en syn i Sverige? Bilden från ett vajersystem i Paonia Colorado, USA

Finns det då möjligheter för en svenskodlad humle?

Det är en svår fråga men vad vi kan bedöma efter dessa 2 dagar så är det möjligt. Om det bland svenska hemmabryggare och mikrobryggare finns ett långsiktigt intresse för att brygga med svensk humle så finns det ju avsättning. Mycket talar för att den pågående CraftBeer kulturen är här för att stanna. Kanske inte lika hippt om ett par år men medel-Svensson har får smak på god öl. Inte troligt att han återgår helt till en Stor Stark.
Kan man bli rik på det? Knappast, humleodlare i andra delar av världen skär inte guld med smörkniv.

Men vi kan se 2 alternativ
1) Mångsysslaren – Dvs mindre gårdar som har flera aktiviteter, då kan humleodling vara en komponent som kan ge extra bidrag till kassan och samtidigt profilera gården och locka folk. Till exempel genom att ha humlekurser, provsmakningar och liknande.
2) Maskinisten – En odlare som ser till att automatisera sin humleodling ordentligt. Vi måste vara medvetna om att skörda humle manuellt är helt oekonomiskt om man vill ha det som levebröd. Betänk att i de länder där humle odlas i idag och skördas för hand, de har arbetskraft som kostar 10-20% av en normalsvensk lön. Ett väl uppsatt vajersystem där ogräsbekämpning är effektivt, bra sätt att hålla ohyran i styr samt automatiserade skördemaskiner, tork och packutrusning. Då tror vi att man kan lyckas.

Det var väldigt inspirerande att träffa några stycken på kursen som möjligen kan köra det 2:a alternativet. Skall bli mycket intressant att följa dessa människor och deras utveckling.

I stort, en bra genomförd kurs med mycket material och mycket ny kunskap i bagaget.

Besök på festivalen ”Stora öl – Små bryggerier”

20140823_165059
Visst blir man galet lycklig av en Monk’s Blend #12

I år är Nils Oscar Company värd för Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggeriers årliga festival ”Stora öl – Små bryggerier” vilket vi inte kunde missa. Biljetter och hotellrum bokades tidigt

23 olika bryggerier medverkar i egen monter med upp till fyra olika fatölsprodukter som serveras av bryggeriets egen personal. Ett väl ordnat arrangemang där vi valde att besöka eftermiddagspasset.

Många goda öl och trevliga människor att diskutera öl och andra maltdrycker med. Det som uppskattades mest (förutom de goda ölen) var att det bara var små hantverksbryggerier. Jämfört med tex Sthlm Beer & Whisky så var det också översiktligt och man kunde prova något från nästan alla utställande bryggerier.

Förutom Hopsan’s ordinarie medlemmar så kom även våra goda vänner Åsa och Niclas upp från Göteborg.

Efter festivalen hade vi årsmöte med efterföljande middag inne i Nyköping. Övernattning på hotell med trevlig frukost.

20140823_133746
Provsmakning med Rikard Ramberg, bryggare på Qvänum Mat & Malt

 

Det var många drycker och bryggerier som var positiva överraskningar. Ibland för nya och annorlunda smaker, ibland för extra goda drycker. Sedan kan man ju inte sticka under stol med att entusiaster gillar att prata och diskutera om sina produkter. De flesta var också otroligt trevliga och berättade anekdoter med stor inlevelse.

En gäng som stod ut lite extra som hade alla delarna ovan nämda var Qvänum Mat & Malt. Goda drycker, annorlunda smaksättningar och väldigt trevliga. Visst är det nått speciellt med folk från Västgötaslätten.

20140823_163152
Samtal med Monk’s bryggmäskare Charles Cassino

 

Sedan kan vi aldrig gå på ett event där Monk’s deltar utan att stanna till och prata lite. Det är ju ändå Monk’s bryggarkurs som fick oss att gå från öldrickande fantaster till riktiga hemmabryggare. Att deras öl smakar bra det vet vi redan eftersom vi besökt deras restauranger och barer otaliga gånger genom åren. Förutom deras öl på tapparna passade även Niclas på att köpa en Blend #12 som vi alla provsmakade.

Studiebesök på Klasterni Pivovar Strahov i Prag

Att besöka ett litet klosterbryggeri som har vunnit internationella priser var en av höjdpunkterna på vår Pragresa.

Efter ett första besök får vi en pratstund med ägaren. Eftersom vi är mitt i lunchrusningen så har han kort om tid men vi kommer överens om att få titta lite på själva bryggeriet nästkommande dag. Glada i hågen dyker vi upp nästa dag på avtalad tid för att mötas av beskedet att visningen kan bli max 10 min.
Ok, vi förstår och är bara glada att få titta in lite.

Några minuter senare så ställer vi lite frågor om processerna och och det går upp för ägaren att vi faktiskt kan lite om ölbryggning. En mental omprioritering sker uppenbarligen och 45 min senare kan vi en hel massa om deras öl, deras tankar kring ölbryggning och har sett alla skrymslen. Mycket trevligt bemötande och vi fick en kombinerad processöversikt och historielektion i ett.

Roligt att veta om Klasterni Pivovar Strahov är att de inte brygger typiskt tjeckiskt öl utan blandar in influenser från mer moderna ölstilar. Tex deras non-filtered IPA med tjeckisk malt men med Cascade och Amarillo humle. Deras öl går under namnet Sv Norbert.

round-ippa

Ett besök är väl värt mödan att gå uppför alla backarna. Ner kommer man ju alltid…..
Läs mer om bryggeriet/restaurangen på www.klasterni-pivovar.cz

 

Bryggkurs på Monk’s Café

Det var med stor spänning och nyfikenhet vi vandrade uppför Upplandsgatan för vår bryggkurs på Monk’s Café (Vallingatan).

SAMSUNGÄntligen skulle vi inte stå utanför glaset med en öl i handen utan träda in i det heliga och brygga själva på deras 400-liters bryggverk från Österrike. Väl innanför dörrarna slår den speciella lukten av malt mot näsborrarna. Vi hälsas välkomna av Hasse från Monk’s som kommer vara vår ledsagare under dagen och vi slår oss ner i det yttre rummet med glasvägg in till bryggeriet.

Monk’s bryggkurser är egentligen rätt geniala. Du betalar en kursavgift där kurs, material, utrustning ingredienser och 9-liter öl ingår. Ölen är den du har bryggt som du dricker upp en 6-7 veckor senare i restaurangdelen serverad av Monk’s personal (lite olika bud om hur länge du kan vänta med att dricka upp den). Eftersom vi var 4 personer så skulle vi snart dricka upp 36 liter. Kommer krävas några kompisar, men lockar man med gratis öl så lär inte detta vara ett problem.

 

Tillbaka till kursen. Det är en brokig samling av rena nybörjare, allmänt öl-intresserade och  några som bryggt hemma. Lite blygt i början men alla är trevliga och glada. Efter en  genomgång om vad vi kan och vill med dagen samt diskussion om vilken öl som  skall bryggas så får vi en teori-lektion innan vi börjar med mäskningen.

SAMSUNG

 

Tessan och Hasse diskuterar mäskningstemperaturer

SAMSUNGÖlen vi skall brygga är en IPA som kallas ”Lille Skutt”. Vad det namnet kommer ifrån har jag ingen aning om men kanske är det att vi just tar ett litet skutt i vår bryggarkunskap. Efter mäskningen så återgår vi för lite mer teori. Intressant att man tror man kan lite, sedan inser man att det är med betoning på lite.

Genomgång av all utrustning. Mäsk, kok och lakkärl. Mätinstrument, jästkulturer och vattenslangar blandas om varandra. Rent och snyggt är A och O.

Så fortgår hela dagen, teori och praktik blandas och en och annan bryggaranekdot levereras. När väl koket pågår går vi igenom olika humlesorter, deras olika smaker och alfa-syror. Hur de kan användas och i vissa fall inte användas.

Efter lakning och vörten är i tunnan med jästen i och väl förseglat är alla farliga aktiviteter avklarade. Nu kan vi unna oss en öl från Monk’s gedigna sortiment. Debriefing där Hasse går igenom var vi gjort och en allmän frågestund.

 

 

SAMSUNGEfter 6-7 timmar är vi väldigt nöjda med oss själva och av arrangemanget i stort. Eloge till Hasse som på ett enkelt och okomplicerat sätt förklarar vad som görs och varför.

Utmattade efter dagen så går vi in till den välbekanta delen av Monk’s och förtär en god måltid och ett par välförtjänta öl.

Allt som allt en väldigt trevlig och lärorik dag. Intresset för att komma igång med egen bryggning är nu på kokpunkten.