När vi planerade vårens bryggningar så bokade vi upp de helger som såg lediga ut i allas våra kalendrar. Utan tänka på det så blev ett datum den 6 juni. Ok, att brygga på nationaldagen är väl inget problem, men det fick mig att tänka lite. Galningarna i Brew Dogs gjorde ett program om att brygga på USA’s nationaldag. Gjorde ett helt TV-program på det temat.

Tänkt och gjort, dags för Hopsan Brewing’s första temabryggning.

Först ut var att sätta ihop ett recept och få ihop svenska råvaror. Man kunde ju tänka sig att brygga en Saison med köttbullar och lingonsmak. Nåväl, så vildsint skulle det inte bli. Det får vi spara till en annan gång.

Nej, en klassiskt ale med en maltblandning som skall efterlikna den typen av ale som bryggdes i Norden innan pilsner slog igenom. Till detta en svensk humle och då finns det inte mycket att välja på om man inte skall odla själv. Lite kort tid för det.

Ingredienser:
Pale och Münchnermalt (Viking Malt i Halmstad)
Svalöf korsning 85 – Mauritz (Humletorkan i Näsum)
Saaz (lekte lite stormaktstid, hmm eller snarare så ville vi ha ett komplement till Svalöfen)

Även jästen blev lite fusk på det svenska temat, visste inte vart man kunde få tag på “svensk” jäst eller om man ens kan tala om en sådan.

Inför bryggningen så dekorerades bryggbordet med en svensk flagga och en spellista med svenska låtar på stereon. En etikett skulle också tas fram. Blev en hel del photoshoppande innan den blev klar. Blev nästa “over the top” i svenskhet.

Det var intressant att hänga upp bryggningen på ett tema, det kommer vi göra igen i framtiden. Kanske ett sommartema med flädersmaksättning eller liknande. Eller varför inte ett påsktema, då kan vi klä ut oss till kycklingar och brygga Egg-nogg Ale.

Det finns många ölsorter som för det vattnas i munnen men om man vill ha något lättdrucket men ändå smakrikt så slår en APA det mesta. Passar till före grillningen, under grillningen, med det gillade och som eftersläckare. En ölens allround!

Med andra ord så måste en Hopsan Brewing variant skapas och bryggas. Receptet vi bestämde skulle bli för vårt första försök ser ut så här:

Vi kan redan se oss själva stå och hänga runt grillen med ett glas i handen. Men innan detta sker så skall den ju bryggas.
Tanken är att CaraRed och CaraMunich skall bidra med bra färg och ge den en rödaktig ton. Vi diskuterade länge vilken humle vi skulle välja och till slut föll valet på Willamette. Vi har aldrig smakat den humlen förut och det verkar finnas 2 läger. Dom som älskar och dom som avskyr Willamette. Så det blir en chansning. Dax att sluta skriva och börja brygga….

Får man önska sig vad man vill göra på sin födelsedag så är ju valet givet, brygga öl!

Jag och Micke körde igång vid 10:30. Glada i hågen och inspirerade att göra maltiga stordåd!
Vi har stora planer för dagen och skall brygga 2 omgångar.

Första satsen var en Amber Märzen, eller mer omskrivet en mörkare variant av oktober öl. I detta fallet med endast tjekisk Saaz-humle. Tanken är att få till ett öl som motsvarar det tjekiska Amber Lager som Sv Norbert brygger i Prag.

Det hela tog längre tid än beräknat, så andra satsen påbörjades sent på eftermiddagen. Denna gången en ljus Kölsch. En nordtysk variant av ale som bryggs framförallt i och runt Köln. Denna gick mycket smidigare, dock var vi inte klara före 22:00 på kvällen efter disk och annat.

Dagen efter kollades om jäsningen kommit igång dagen efter bryggningen och det såg mycket bra ut. Cirka 5ppm från bägge jästunnorna.Några dagar senare så puttrar Amber Märzen på bra, den lagras i 13 grader och ligger nu på 1 ppm.
Kölschen gör mig dock lite orolig, endast 1 plupp på 5 min vilket känns lågt. Den jäser i och för sig i 18 grader så den kan ha jäst på snabbare. Men men, vi får se…

Kan också säga att det gick utmärkt att göra 2 satser på en dag. Speciellt om vi är allihop, då kunde vi nog ha krympt totaltiden med ca 30-60 min.

Uppdatering:
Kölshen som numera är döpt till Hopsan Hopless (den har ju inte mycket humlesmak)
SG = 1011 dvs den har jäst färdigt!

Med andra ord var det ingen fara med att den jäste ut snabbt, den verkar ha blivit ok. Grönölet smakar…. ok.
Tror att denna öl kommer att vinna mycket på att få kolsyra i sig.
Eftersom vi missade att ta OG på denna så vet vi inte exakt hur alkoholstark denna blir. Men om vi antar att den blev efter planen så skulle OG vara 1052 och FG är 1011 = 5,4%

Amber Märtzen mätte jag SG till 1018, och den bubblar fortfarande med ca 0,5ppm. Så denna skall stå en vecka eller så till i jästunnan. Som grönöl smakar den kanon! Kommer bli bra, vi får bara hoppas att den jäser ner lite till annars blir den svagare än beräknat. Just nu ligger den på ca 5,0%, enligt planen så skulle den bli ca 5,6%.

Under resor till Europas alla hörn upphör jag aldrig att förvånas över mångfalden av öl, bra öl, riktigt sketans bra öl.
Många gånger så kliver man in på en lokal pub, må det vara i Bratislava, Heidelberg eller Bryssel och finner fantastiska brygder som produceras lokalt.

Sedan finns det vissa ölstilar som man stöter på där man fascineras över att de inte säljs mer av, speciellt på svenska marknaden. En av dessa är schwartsbier. Av någon anledning verkar alla pubar i Sverige vilja ha Stout och då speciellt Guinness i sortimentet. Inget fel på stout men jag föredrar jag schwartsbier varje dag i veckan.

Schwartsbier är en mörk lager som har sitt ursprung i Tyskland. Den skall vara i princip svart till färgen med en full maltkropp och lite sötma. Enligt svensk typdefinition skall OG ligga mellan 1.044-1.052 vilket är ganska rimligt men man bör nog lägga sig i det högre skiktet. Alkoholstyrkan skall landa på ca 4,5-5%.

Vårt första försök att brygga vår egen variant är löst baserat på ett recept på en tysk lokalt bryggd schwartzbier. Lite alkoholstarkare än normalt och Hallertauer Tradition för smak och doftgivor. En väl genomförd bryggning och det bästa vi lyckats åstadkomma hittills. Inte full utjäsning mot vad vi förväntade oss men det gjorde bara det hela bättre än förväntat. Med en viss extra sötma i eftersmaken som slickade gommen som smör i ett våffeljärn. Redan efter bara 2 veckor på flaska är den redan riktigt balanserad. Hur skall den då inte bli efter ytterligare 3 månaders lagring.

Att få en bra bryggd schwartbier i glaset är en käftsmäll av goda och subtila aromer. Långt ifrån de humlestinna IPA’s som numera är så populära. Ett perfekt bevis på att humla efter devisen “less is more” fungerar utmärkt och att man skall lita på maltens förmåga att massera smaklökarna.

Vår senaste bryggning blev ett komplett kaos efter att vi monterat stålfiltren på Braumeistern fel. Efter 30 min mäskning tycket vi att det var ovanligt mycket druv utanför maltpipan. När programmet tog upp 2:e mäsksteget till 72 grader så dröjde det inte länge. Mäsken sprutar rätt upp som en ilsken geijser och detta i ett obevakat ögonblick. Exakt här fick detta öl sitt namn “Hejsan Hopsan Lager”. Tyvärr har vi ingen bild på eländet, men det var ganska snyggt innan.

Vi har ingen aning om hur mycket som sprutat ut men med tanke på sörjan runtomkring så torde det varit en 4-6 liter. Vi stänger av mäskningen, får upp maltpipan och kan konstatera vårt misstag. Monterar allt rätt igen och sätter tillbaka pipan och fyller på 5 liter varmt vatten. Vilken temperatur har vi bara en svag aning om, typ 60 grader.

Så, där stog vi med en mäsk som är endast halvt genomförd och har tappat temperatur samt fått vanligt vatten tillsatt för att kompensera vad som var spilt. Braumeisterns programmering ett minne blott och en uteplats som ser ut som taget ur Ghostbusters.
Nåväl, bara att bita ihop och köra färdigt manuellt och hoppas på det bästa. Men det slutar inte här, som de kaospiloter vi är så sätter koktemperaturen på 100 grader. Resultatet är att inget rullande kok kommer igång. Oerfarna på Braumeistern så förstår vi inte detta innan i efterhand. Koktempen skall sättas till 102 grader. Naturligtvis är OG många punkter för lågt men inte mycket att göra. Ner i jästunnan.

Så, nu har ölen stått i 4 veckor och 5 dagar i 12 grader.
Hög tid för en sista koll om allt har jäst ut!

Sagt och gjort, ut i garaget mellan 2 möten idag (jobbade hemifrån). Jästunnan har inte varit öppnad sedan vi satte in den så det var med stor spänning.

Problem direkt, jag får inte av locket, det sitter som berget och jag får inte bra tag när den står inne i kylen. Var tvungen att försiktigt lyfta ner tunnan till golvet för att få ordentligt tag.
Av med locket och det luktar….. gott!!!!

Men det är en massa vita partiklar i ölet. Ingen aning varför men misstänker att det kan bero på att vi inte fick till koket ordentligt (denna ölen kallas ju “Hejsan hopsan!” av en anledning).
Suger upp lagom mängd till provröret och tar med det in i köket. Värmer upp till 20 grader för att kunna mäta SG.
…..och det visar på 1012 samt att ölen nu har klarnat! Yihaaaaaa!

Så det betyder att vi har ett väldigt ljust öl som verkar smaka bra och har en alkoholhalt på 4,3%.
Känns som detta är långt över förväntan med tanke på diverse missöden under bryggningen.

Slutkommentar: Vi köpte Braumeister för att kunna repetera ett bra recept…
Denna lär vi aldrig få till igen.

Att packa upp ny prylar är alltid like roligt.

Som ystra kalvar på grönbete skred vi till verket. Maltpipan i rostfritt stål glimmade förföriskt i solen och Braumeisterns display blinkade och flörtade med våra teknikerhjärtan. Ett välbeprövat och enkelt receptet på en Engelsk Bitter skall blev invigningsbrygden.

Maltkvarnen gick varm och sedan var vi igång. Mältningen gick som smort men i villervallan som följde av att allt var nytt så glömde vi att värma vattnet för sprinklingen. Nu gjorde inte det så mycket eftersom receptet inte var anpassat för Braumeistern så vi fick ett någorlunda bra OG efter koket ändå.

Vilken grym känsla när vörten gick ner i jästunnan.
Nu är det bara att vänta på att det skall börja bubbla!