Runt juldagen brukar man vara så ganska mätt på kraftiga och oftast mörka julöl. Vår vana trogen så brygger vi därför alltid en ljus julöl varje år som sitter som en törstsläckande smäck.

Under året har jag läst mycket om äldre tyska öl-stilar och bryggprocesser. Med det i baggaget blev det naturligt att brygga en Kellerbier. Vad är då en Kellerbier?

Enligt Wikipedia:
Kellerbier is a type of German beer which is typically neither clarified nor pasteurised.^[1] Kellerbier can be either top- or bottom-fermented. The term Kellerbier literally translates as “cellar beer”, referring to its cool lagering temperatures. Its recipe probably dates to the Middle Ages.

In comparison with most of today’s filtered and pasteurized lagers, Kellerbier contains more of its original brewing yeast, as well as vitamins, held in suspension. As a result, it is distinctly cloudy, and is described by German producers as naturtrüb (naturally cloudy).

Kellerbier and its related form Zwickelbier are often served directly from the barrel (for example, in a beer garden) but may be bottled as well. Since these beers do not undergo pasteurization, they are rather perishable; thus it is best to drink them as fresh as possible

Några inslagspunkter för vår Hopsan Pale Kellerbier:
– Lagerlik, även om Kellerbier historiskt verkar vara både över och underjäst.
– Pale Kellerbier skall vara ljus, lätt grumlig och drickas färsk
– Lagras på ekfat så viss smak av ek eftersöks
– Smak av tysk ädelhumle

Snickrade ihop ett recept där vi utgick från Dortmund-vatten (Pale Kellerbier). Insåg att vi inte hade plats i lagerkylen så till jäst fick det bli Kölsh-jäst (Lallemand Kölsh), så vi kan gott säga att det är en Kölnisk Kellerbier vi brygger.

Som bas i brygden så körde vi Barke pilsnermalt, kändes historiskt rätt. Sedan smaksättning med Hallertauer och Tettnang.

Efter Primärjäsningen på 7 dagar var det dags för körsbäret i tårtan, eller rättare sagt simulering av ek-lagring. Använde 100g Franska ekspån “heavy roast” som vi kokade te på. Fick bubbla på spisen i ca 10 minuter, kyld till 20 grader sedan ner i jäskärlet.

Vill man läsa mer om Kellerbier så har Nick Carr på Kegerator.com satt samman en bra artikel.

Efter ett par olika försök så tror vi nu att vi har ett färdigt recept öl smaksatt med fläder som fungerar. Efter våra tidigare mer avancerade försök så är vi tillbaka till basic. I grunden ett relativt neutralt saison recept. Därefter tillsätter vi den färdiga hemgjorda flädersaften. Japp, du läste rätt. Inklusive socker och citron. Fulla receptet längst ner i inlägget.

Saften går i precis vid kokslut (desinficering…) och därefter en fransk saison-jäst och jäsning i rumstemperatur. Tricket är att hålla koll på mängden socker man använt i saften så man kan kompensera för det i receptet. Lade helt enkelt till sockermängden som rent socker i Beersmith

Bygger på Hopsan Brewing East’s Hallands Fläder som i sin tur bygger Summer Collection -17, en Saison från april 2017. Receptet justerat med Belgisk malt samt mindre mängdjusteringar för att passa 1/2-pipen i 50-liters BM.

Flädersaft på 1,3 liter som har nedan ingredienser:
25 Fläderblommor
2 Citroner
7 dl Vatten
6 dl Socker
1,5 msk Citronsyra

Saften hälldes i exakt vid kokslut.
Sockret från saften lades till i receptet för att få ett rimligt antagande om alkoholstyrkan. Men det gör att pre-boil gravity blir helt fel. Saften gav ca 0.006 extra gravity (post-boil).

Humle
Amerikansk allround-humle som tagit världen med storm. Tydligt fruktig, allmänfruktig med viss övervikt av citrus. Arom: citrus, grapefrukt, passionsfrukt. Typisk alfasyra: 13 – 15 %.

Jäsning
Producerar saison eller ”farmhouse style” öl som är mycket aromatiska, kryddiga och citrusaktig. Denna jäststam ökar användningen av kryddor och aromhumle och är extremt dämpande men lämnar en oväntad silkeslen och rik munkänsla.

Tidigare i våras bryggde vi en Irish Red Ale där vi provade för oss en helt ny maltsort från anrika tyska Bestmalz. En malt från sköna Heidelberg kan man bara inte förbigå.

Så idag, en vacker och solig dag i maj, skall vi smaka på den efter ca 3 veckor på jäsning och 2 veckor på fat i 2 grader. Det är en inte helt klar men ändå vacker bryggd som hälls upp i glasen.

Läser vi på Bestmalz sida på nätet hittar vi nedan som information. Det var enkelheten med att bara använda 1 maltsort som lockade och så ser receptet ut, enbart Best Red X

“BEST Red X® is a malt that has become synonymous with red-tinted beers. As it can make at 100% of the grain bill, there is no need to add any other malt. Thanks to its exceptional process reliability and optimal processability, BEST Red X^® can be employed to brew consistently fiery beers with intense reddish hues”

Nu kommer vi till det viktigaste, hur den smakar. Märk väl, det är fortfarande en ung öl även om vi tycker ales skall kunna drickas relativt kort efter att den är “färdig”. Den har en god första arom framme i munnen där vi känner av Mandarina Bavaria-humlen. Den är lite kort på kolsyra (är lätt fixat). Dock har den också en fadd eftersmak som inte är helt behaglig. Lite blött hö-style.

Spontat så bedömer vi att vår tidigare Red Ale som är löst baserad på klassiska “Better Dead then Red”-receptet ger bättre smakar. Där blandar vi olika Munich och Cara-malter. Så vi är inte benägna att gå över till denna malten då vi tror att det är malten som bidrar till den mindre behagliga eftersmaken. Dock kan även jästen spela in. Empire Ale (Mangrove Jack’s #M15) är ingen jäst vi använt tidigare så vi avslutar provningen med viss kluvenhet.

UPPDATERING 2019-10-25
Detta är definitivt en öl som vinner på lagring. Efter ca 8 veckor börjar den tidigare fadda eftersmaken att försvinna och till kräftorna var den riktigt bra. Nu efter ca 6 mån på fat så är ölen näst intill en perfekt Red Ale. Glasklar orange/röd färg, perfekt skum och en rakt igenom god smak där inga felsmaker finns (och i princip ingen humlesmak heller).
Så till sist har vi ett utslag, Best Red X är vår nya malt för Red Ales!

Trots att bygget med det nya bryggrummet går framåt så är det ännu inte klart. Men vad gör det när Moder Svea visar sig från sin bästa sida och bjuder på underbart sommarväder den sista dagen i augusti.

I dag skall det bryggas en klassisk pilsner på ett nytt sätt. Tanken är att försöka få till pilsnerkänsla med en Ale-jäsning. Jästen är naturligtvis California Common eller California Lager (M54) som Mangrove Jack’s nu valt att kalla den. Personligen är jag förtjust i den jästen där man kan brygga bra ljus öl med “lagerkänsla” utan att behöva kylskåp. Speciellt bra brukar det bli om man efter jäsningen lagrar ölen i minst 2 månader i 0-2 grader.

Intressant att se hur vattnet grumlar till när Gypsum, Epsom och Chalk tillsätts för att få Stenungsundsvattnet att efterlikna vatten från Dortmund (“high calcium and sulfate content which lend the Dortmunder Export additional bitterness”)

Jag hade länge gått och tänkt skriva några inlägg kring hur man brygger med Braumeister. Jag visste att det fanns några stycken som bryggde på Braumeister som vi i Hopsan Brewing men hade ibland svårt att få tips och ideér.

Över tid har det aldrig blivit av och sedan en tid inser jag också att varför uppfinna hjulet när det redan finns. Med detta inlägg vill jag bara rikta uppmärksamheten till vad en snubbe från Nykvarn pysslar med. Hans namn är Gustav Lindh och driver bloggen Lindh Craft Beer (http://www.lindhcraftbeer.com).

Kan varmt rekommenderas till Braumeister-bryggare i synerhet och hemmabryggare i allmänhet!