Carlsberg Visit Center, Köpenhamn …..värt ett besök!

I samband med att vi träffade några internationella kompisar på en samling i Köpenhamn passade vi på besöka Carlsberg.

Oavsett vad man tycker om deras öl så är deras visit center väl värt ett besök. De har en snygg och trevlig beergarden som man kan hänga i. Kan även rekommendera deras flaskmuseum som har typ 20 000 olika flaskor.
Höjdpunkten på vårt besök var en provning av olika öl från Jacobsens Brewery (Carlsbergs craft beer alias). Förutom att det var ett par riktigt goda öl som bjöds så var vår guide både påläst, rolig och informativ. Den ölen som stod ut var Jacobsens Weissbier, en riktigt god veteöl. Bland de bättre vi någonsin druckit (och de har blivit rätt många genom åren).

 

Gammal porter i gammal tunna

OttolundellGöteborgs Beer Week hade mycket intressant att erbjuda men det i vårt tycke mest spännande eventet var en provning av lagrad Porter under ledning av Otto Lundell.

Eventet kallades ”Gammal porter i gammal tunna” och beskriver det hela ganska bra. En provning av lagrad porter inuti den bevarande portertunnan som finns utanför det forna porterbryggeriet vid Klippan. Tunnan i sig är värt ett besök. En syn och doft av 200-årig historia.

Det hela började med att en skara förväntansfulla ölentusiaster samlades utanför Hotell Novotels entre där Otto Lundell samlade ihop oss och sedan promenerade vi i samlad trupp till tunnan. Tunnan i sig är ett unikum och att få se den från insidan var i sig värt resan till Göteborg.

Otto Lundell, vår ciceron för eftermiddagen, är en välkänd profil i Porterkretsar. Han är Porterpedagog, öldomare och öl- och dryckeshistoriker tillika Lord vice President vid Porter Drinkers Association. Kunskaperna om porter är det inget fel på och han har en lättsam och trevlig ton när han börjar berätta om porterns historia.

Efter en historisk introduktion så fick vi som referens smaka av ”färsk” porter från Carnegie och St Erik’s. Därefter så började smakproven på lagrad porter komma till borden. Var och en av dem ackompanjerad av Otto’s referenser och kunskaper om dess historia.

Det intressanta om man skall sammanfatta är att,

1) Porter lagrad i 10 år är fantastiskt gott
2) Ju äldre en dryck blir, desto mer Madeira-vin smakar den.
Tyvärr så har anteckningarna från kvällen ”kommit bort” så exakt vilka drycker och dess ålder kan inte återges, men från minnet så var den äldsta vi provade från 1996.

Oavsett så blir man glad av Porter

20160421_201417

Vill ni veta mer om Porter och dess spännande historia så tveka inte att gå på en föreläsning med Otto.
Kan även vara värt att kolla upp event som sker i Porter Drinkers Association’s regi.

Välkommen

Wapnö Öl & Whisky

Wapno_800För första gången besöker vi Wapnö Öl & Whiskymässa. En mindre men väl arrangerad mässa som hålls i ett intimt gammalt spannmålsmagasin på Wapnö Gård utanför Halmstad.

Hela tillställningen börjar med att vi blev hämtade av en veteran-dubbeldäckare inne vid Halmstad central och utkörda till Wapnö gård. En resa värd en egen artikel. Chauffören i tidstypisk dräkt mötte upp oss. Sedan känslan av att åka ”fiskebåt” på land med dunkade 10,4 liters deisel och svajjande som i grov sjö. Väl framme så växlade vi in biljetterna mot en tygpåse och 2 provningsglas (öl och whisky). Inne i spannmålsmagasinet så har ett 30-tal utställare tryckts in, vilket ger en trång och gemytlig atmosfär.

Halmstad BrygghusVi upplever flera höjdpunkter under kvällen. Den första är hos Båstad bryggeri. Dom hade ett upplägg där man kunde prova samma öl i 4 olika varianter som smakade helt olika. Dels som vanlig öl, sedan med förångat skum. När den smakupplevelsen har sjunkit in så serveras en Isbock på samma råvara för att avslutas med en maltsnaps. Mycket uppskattat smakexperiment.

Som vanligt på en mässa träffar man massa trevligt folk och diskuterar allt mellan himmel och humle. Ett intressant samtal hade vi med Kallebryggaren om historisk svensk humle.

Vi slog oss även ner hos det muntra gänget från Halmstad brygghus. Några av Hops’an gänget var på besök hos dem förra sommaren innan de fått sin utrusning på plats. Nu kunde de berätta om all ny utrustning och hur bra de fått det i lokalerna.

Ett annat mindre bryggeri som vi stötte på för första gången var Brygg3an från Halmstad. De brygger på egentillverkad utrustning och har fått fram fler goda och intressanta öl. Deras imperial stout hade bra smaker med intressant torr munkänsla. B3-teamet var ett glatt gäng vilket gjorde att vi hängde i deras bar en bra stund under den senare delen av mäss-besöket.

Som sista anhalt så hamnade vi hos de goa göteborgarna från Ocean. Dem har vi ju stött på förut vid några tillfällen och vi uppskattar deras öl mycket. Lite småtjöt och en Arbetarporter fick avluta mässan för vår del.

Hemresan skulle gå med ovan nämnda dubbeldäckare. Tyvärr hade den tidigare under kvällen ”packat ihop” och var inte körduglig. Wapnö’s personal löste detta direkt genom att beställa fri taxi till alla in till Halmstad. Välarrangerat av Wapnö och det märktes att utställarna trivs med det mindre formatet på mässa. Vi återkommer nästa år!

Kvinnlig inspiration

Jessica Heidrich_Monks
Jessica Heidrich – Bryggmästare och inspiratör

Onsdagen den 9 mars så var Hops’ans kvinnliga del, dvs Gunnel, Therese och Jenny samt goda vännen Carin på en inspirationsföreläsning på Monk’s Cafe & Brewery med Jessica Heidrich.

Jessica Heidrich som till vardags är bryggmästare på S:t Eriks bryggeri höll en unik ölprovning där hon tagit med sig 5 olika öl från S:t Eriks bryggeris välsmakande sortiment. Provningen var reserverad för enbart tjejer.
Lite bakgrund om Jessica Heidrich. Hon är mikrobiologen, sommelieren och forskaren som inledde sin bana inom öl som student i Uppsala på 1980-talet, då som hobbybryggare. Idag är hon ett väletablerat namn i branschen med fyra svenska mästartitlar i bryggning och anlitas flitigt som föreläsare och öldomare. Hon är även aktiv i Svenska Hembryggareföreningen, Svenska Ölfrämjandet och Föreningen Sveriges Småbryggerier.

Kl 18:30 så samlades ca 30 förväntansfulla kvinnor i Monk’s Cafes lokaler på Wallinsgatan. Det hela började med att Jessica berättade om sin backgrund inom ölbryggning och sedan på ett snyggt sätt vävde in de 5 olika ölen som skulle provsmakas. Ölen som kom in på borden var alla från St Eriks bryggeri. Den första var deras Lager som finns i standardsortimentet. Sedan följde IPA och Capital IPA, där Hops’ans medlemmar definitivt föredrog den rena IPA:n med dess fina röda ton och balanserade humling.

Efter dessa ”standard-öl” så serverades två mer speciella öl som tappades upp från fat i stället för flaskor. Dels en Citra Saison och sist ut en Stout med kraftig lakritssmak. Provsmakningen som helhet var väldigt väl genomtänkt men här kom den stora missen. Citra Saison hälldes upp redan i början av provsmakningen, dvs den var varm och avslagen när den väl skulle provas. Lite amatörmässigt kan man tycka när Jessica med eftertryck säger att den skall serveras kall och ordentligt kolsyrad.

I det hela var den en inspirerande kväll och fler idéer fick fäste som senare kommer omvandlas till recept i Hops’ans receptbok.

Stort tack till Jessica för att hon delar med sig av sitt kunnande och sina erfarenheter!

St Eriks sortiment
St Eriks

Svarte Malte – Vinnare av ”Julöls-panelen” 2015

3d small people - rewarding of winners. 3d image. Isolated white background.
Svarte Malte – Julöl 2015

För andra året är vi inbjudna till Julölsprovning arrangerad av Magnus Orrenäs och Anniki Strindberg. Lagom en vecka efter systembolagets ”släpp” av årets julöl så dukas det upp 22 olika julöl till testbänken. För att ytterligare förstärka och verklighetsförankra provningen så fanns det svensk ”jul-tapas” som tilltugg. Klassiker som senapsgriljerad skinka och whiskygravad lax trängdes mellan provflaskorna.

Panelen består av ölintresserade vänner och bekanta som nog kan sägas vara relativt representativ för mogen ungdom (40 is the new black) med måttligt till djup ölkunskap. Total 13 personer bänkade sig för att kora årets julöl och skapa en 5-i-topp listan som kan användas som inköpsguide inför helgerna.

Normalt så är det kommersiell och ”köpbar” öl som testats, men som joker fick vi från Hops’an Brewing deltaga med vår schwartzbier Svarte Malte. Ett bra test hur den står sig mot kommersiella alternativ och en krydda för panelen.

Testen som sådan genomförs under trevliga former och med glada tillrop. Alla öl testas med 2 måttstockar. Den första är hur god den är som öl (utan tillägget ”jul”), sedan en andra gång med måttstocken hur bra den passar på julbordet. Bägge poängsattes på en skala 1-10, sedan läggs de poängen ihop och medeltalet blir totalbetyget.

Under testens gång så kommer många trevliga kommentarer om vår öl och de flaskor vi hade med är snart tomma. Det verkar som om panelen är positivt eller väldigt postivt inställda till Svarte Malte.

Från vår organisatör tillika värd och huvuddomare Magnus Orrenäs får vi veta att sammanställning av resultat kommer direkt efter helgen tillsammans med statistik från provningen. Mycket riktigt, ett par dagar senare kommer resultatlistan med alla provresultat inklusive standardavvikelse på respektive öl.

Till vår stora glädje så har vi brädat alla kommersiella öl och Svarte Malte tronar stolt på 1:a platsen. Även medräknat att vi kanske fick en och annan ”kompis-poäng” så är gapet ner till 2:an betryggande och det riktigt roliga var att vi fick generellt höga poäng av alla (låg standardavvikelse).

Vi gör öl som vi själva gillar. Det var mycket tillfredsställande att se att även folk vi inte känner väl delar vår smak och uppskattar vår dryck.

Stort tack till våra värdar och till alla i testpanelen för en mycket trevlig kväll!

Här är den fulla resultatlistan

Julöl 2015 resultat

SM i hembryggd öl

Att tävla i öl är som att tävla i balett. Visst finns det några ramar och regler att följa men i det stora hela så är det en bedömningssport. Samtidigt så kunde ju vi ju inte låta bli. Lite kul att ha sina egna öl med i tävlingen, det gör ju eventet roligare. Någonstans så är det väl också så att man kan drömma sig bort ibland, och se sig själv stiga upp på podiet som VINNAREN!

20150509_145016
Micke och Jocke är laddade

Nåväl, tillbaka till verkligheten. Vi bryggde ingen öl speciellt för SM så vi kan ju utan att skämmas säga att vi räknade med att 1 eller 2 skulle få nedslag på att de inte håll sig inom typdefinitionerna (vilket alla gjorde, men gränsfall för 2 av dem).

Tyvärr kunde vi inte tävla med den som vi själva ser som våra bästa bryggd, då vi hade flaskat den på 33cl longnecks innan vi förstod att det bara var 33cl returflaskor som gällde.

20150509_150359
Jessica Heidrich presenterar vinnarna

Tävlingsbidragen och en liten kommentar:

Kaos (1B Export) – Denna hade vi förhoppningar på eftersom den låg mitt i typdefinitionen och smakade riktigt bra. Mycket riktigt så fick den hyggligt höga poäng och var med fram till finalen.

Studenten’s Pilsner (1G Tjekisk pilsner) – Liten chansning eftersom den var på gränsen till färdig, skulle dock behövt en 4-5 veckor till på flaskan. Fick dock bra poäng om ej överdådiga.

Alter Ego (4F Altbier) – Vår stora besvikelse. Denna bryggd trodde vi mest på och blev djupt besvikna när 2 domare har gett den riktigt bra betyg men den tredje hävdade att den inte var inom definition och samtidigt förklarade att den hade smakfel (precis samma smak som de andra domarna tog fram som positivt eftersom det är karakteristiskt för Altbier). Så en (1) domare sänkte ogrundat ölen fullständigt och därmed snittbetyget rejält.
Det ÄR en bedömningssport och vi är inte bittra….

Flower Power (5C IPA) – Vi slängde med vår IPA bara för att få en bedömning. Denna klassen är ju typ omöjlig med massor av tävlande. Vår IPA är en ordinär och bra IPA med Mosaic som smakhumle. Vi visste att det inte var en vinnare, men återigen fick vi känna av att detta är en bedömningssport. Hyggliga betyg av 3 domare men en 4:e hävdade att vi hade humlat för lite och för låg bitterhet. Tror smaklökarna på den snubben var avtrubbade då IBU var 75.

Nåväl, hela SM-arrangemanget var mycket trevligt och ett STORT TACK till alla inblandade och till alla bryggare som bjöd på sina alster!

Vi for vidare till Monk’s Café för ett välbehövligt skrovmål. Väl där så insåg vi att de tagit fram ölsmakmenyer kvällen till ära. Inget att tveka på, in med en av varje och så kör vi.

Kan väl inte påstå att vi hade örnkoll på smakerna när de sista skulle avsmakas, men roligt hade vi och trötta blev vi.

20150509_204025
Många öl att provsmaka

Ett riktigt ”Jästabud” på Monk’s Porter House

För några veckor sedan så damp det ner ett mail från Charles och Hasse på Monk’s Cafe & Breweries. En inbjudan till ett Jästexpriment och TapTakeOver på Monk’s Porter House.

”Vi har bryggt en vört (dvs samma malt och humle, gjord på samma sätt vid ett tillfälle) för att sedan jäsa det med 15 olika unika jäststammar!  Allt i syfte att ta reda på hur just jästen bidrar och påverkar ölets karaktär. Resultatet är minst sagt dramatiskt! Vi vågar påstå att ölen skiljer sig åt rejält!”

20150312_183505
Vilken var det som smakade kryddnejlika??? Får smaka på alla en gång till…..

Inget att tveka om, som småbryggare är det inte ofta du kan prova mer än 2-3 varianter av någonting från samma mäsk. Att få prova 15 jäststammar bredvid varandra är ju helt oemotståndligt.

Vid 17-tiden var vi på plats och hälsades välkomna av Charles och Hasse. De gick igenom hur experimentet var genomfört. I sin enkelhet kan man säga att de tagit ett ljust Pale Ale recept med lite Cara och Vete. Sedan för att det skall bli öl som också smakar något, humlat varsamt med Magnum (bitter), Cascade (smak) och EKG (smak). Sedan delat upp satsen i 15 delar och jäst med olika jäststammar. Viktigt att tänka på var att hänsyn inte har tagits till de olika jäststammarnas ”idealtemperaturer” eller annat. Alla 15 satserna har fått jäsa i 2 veckor (om jag kommer ihåg rätt) och i 17 grader. Vilket naturligtvis innebär att en lagerjäst kommer att vara estrigare än vid normal jäsning på 10-12 grader.

Efter lite bryderier med att få igång alla pumparna så börjar de olika ölen serveras 5 och 5. Vi tog in alla 15 på en gång och ställde på bordet och började provsmaka. Flera jäststammar var helt nya för oss och vi har aldrig bryggt med dem, vilket gjorde det hela än roligare för vi hittade nya ”favoriter”. Att det skulle vara skillnad insåg vi, men att det skulle vara så stora skillnader kom som en överraskning. Största överraskning var att vår ”hus-jäst” för att göra enkla Ale’s, Safale S-04, skulle vara en av de jäststammar som vi gillade minst. I ärlighetens namn tycket vi den smakade gammalt stall och hästskit. Vi diskuterade detta med Hasse och det kan naturligtvis inte uteslutas att det blivit något fel på just den satsen.

 

 

 

 

20150312_183528
Det är inte ofta vi ser Gunnel, vår QA så här lycklig. Ett smörgåsbord av smaker!

Till de olika sorternas jäst som deltog i testen:
Denny’s Favorite 50 (Wyeast 1450)
Cry Havoc (WLP862)
California Lager (Wyeast 2112)
California Ale (WLP001)
American West Coast (Lallemand BRY-97)

Safbrew Abbaye (Fermentis)
Safbrew T-58 (Fermentis)
Belgian Abbey (Wyeast 1214)
Belle Sassion (Lallemand)
Frensch Sassion (Wyeast 3711)

Safale S-04 (Fermentis)
US West Coast (Mangrove Jack’s M44)
San Diego Super (WLP090)
English Ale (WLP002)
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068)

Eftersom vi inte är några smakdomare eller på annat sätt kan hävda expertis skall vi inte gå igenom hur vi rankade de olika brygderna. Det stod dock klart för oss att vi kommer göra justeringar i flera av våra recept och prova nya jästsorter med utgångspunkt i vad detta experiment har lärt oss.

20150312_194125
Magnus och Micke diskuterar slutresultatet med Hasse från Monk’s

De 3 jäststammar som stod ut som de bästa för våra smaklökar var:
Danny’s Favorite 50 – En klar favorit hos alla från Hopsan Brewing. Lite fruktig och odefinierbart kryddig. Helt enkelt god utan spretighet. Kommer att användas i vår nästa American Pale Ale!
Belgian Abbey (Wyeast 1214) – Frisk och blommig med en inte påträngande men tydlig ”Belgo”-smak. Lite simmig och låg esterprofil.
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068) – Blommig med lite kryddnejlika. Typiska weizen-smaken som var väldigt angenämt.

Två stycken jäststammar levererade inte alls (med förbehåll att det ”kan” vara andra problem med just dessa 2 testöl).
American West Coast (Lallemand BRY-97) – Smakade surt av svavel och klor. Som ett gammalt duchutrymme på en nedlagd badanläggning i Uralbergen.
Safale S-04 (Fermentis) – Luktade och smakade stall och gödsel. Denna har vi bryggt med flera gånger tidigare utan att känna dessa smaker och tror ärligt att det hänt något med jäsningen.

En jäst som är värd att nämnas extra är US West Coast (Mangrove Jack’s M44). Inte för att den var extra god, utan för den hade en distinkt och klar äpplesmak. Vilken spännande jäst att använda till en sommar ale.

Ett stort TACK till Hasse och Charles och hela Monk’s teamet som gjorde denna provsmakning möjlig!

Uppsala Beer & Whisky 2015

logo_ubwEtt heldagsevenemang i maltens tecken. Efter en stadig frukost hemma hos familjen Sabel/Wiksell så tar vi bussen in till Fyrishov och den första Beer & Whisky festivalen i Uppsala.

Eftersom vi anländer relativt tidigt så känns lokalen ganska tom. Men fördelen är att vi får möjlighet att prata lite närmare med flera bryggare. Om det är något vi uppskattar med dessa mässor så är det just dessa pratstunder som många gånger ger oss tips och ny kunskap som vi kan använda i vårt eget bryggande.

Efterhand så fylls lokalen på och framåt 16-tiden är det såpass mycket folk att det börjar bli köer framför de populärare montrarna.  Det är här som den ena av de tre kritiska synpunkterna på mässa lyser igen. Det är relativt få utställare. Läser man listan kan man få intrycket att de är många men i realiteten så känns det som minst 10 utställare till skulle behövts. Vi saknar också många mikrobryggerier som finns i Stockholm/Uppsala området.

När vi ändå är inne på det negativa så kan vi också tycka att värdet för pengarna inte riktigt håller måttet. Jämför man denna festival med tex Sthlm B&W så kostar biljetterna lika mycket för en dag, dvs 250:- Dock får man inte alls ut samma valuta då utbudet av utställare inte är alls i samma klass. Sedan skall man betala extra för provglaset (som inte ens har logan på) som annars brukar ingå.  Lägg därtill att priserna inne i hallen kan komma upp så högt som 40:- för ett smakprov.

Nåväl, över till det positiva. Vi hittade några riktiga guldkorn och några lite mer etablerade småbryggerier håller stilen.

Det första hedersomnämnandet går till ett lokalt Uppsalagäng. Brasstacks Brewing som visade upp sin Blueberry Blackbone, en russian imperial stout bryggd inte bara med kaffe utan även med blåbär. Lät som en bra kombination vilket det också var. Inte mycket smak av blåbär men helheten var riktigt bra.

20150228_142133
Amanda från Åbro visar stolt upp Drakens IPA

Det andra går till en av våra favoriter, Poppels bryggeri från Mölnlycke. Denna gången så för vi ge dem devisen ”kvalité före storlek”. Med det menar vi att deras pyttelilla monter ändå stod för det överlag jämnaste och bästa sortimentet.

Det tredje omnämnandet från Hopsan Brewing går till Ava Zêr. Detta sympatiska gäng med rötter från Kurdistan. De har bara en öl i sortimentet som kort och gott heter Ava Zêr som är en ljus lager. Den är i gengäld mycket smaklig. Det som får Ava Zêr att stå ut är deras otroliga entusiasm och positiva sätt. Det är alltid lika trevlig att hänga i deras stora monter och snacka lite skit.

Övrigt att nämna är Brygghuset Finn som hade flera fina öl, det samma gäller Slottskällans Bryggeri.

Till sist heder till Åbro Bryggeri som enda av de lite större bryggerierna som var på plats. Vi smakade naturligtvis på Drakens IPA (igen), som är Åbro’s samarbete med vinnarna av SM i Hembryggd öl, de tre göteborgarna Magnus Ahlström, Rick Gordon Lindqvist och Tomas Lundqvist.

20150228_155952
Cesur från Ava Zêr och pratat och skojjar med alla

 

Kommersiell humleodling i Sverige – Är det möjligt

Går det att odla humle lönsamt i Sverige?

Det var den stora frågan för Magnus Forsling från Hops´an Brewing tillsammans med Arne Forsling, lantbrukare från Lerum.
Vi åkte tillsammans till Skövde på en 2-dagars utbildning kallad Humle – ny kommersiell gröda för Sverige, arrangerad av Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Utbildningen gick igenom vad vi vet i dag om humleodling i Sverige och syftade till att komma igång med utvecklingssamarbeten mellan odlare, vilket ansågs vara avgörande för att göra humle till en ny, lönsam gröda i Sverige. Utbildningen leddes av Kirsten Jensen, rådgivare på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län.

Ett gediget material var sammanställt och delades ut till alla deltagare. Allt ifrån humlesorter, odlingsmetoder, ogräsbekämpning samt kopior på alla föreläsarnas presentationer.
Flera kända ansikten bland föreläsarna, bland andra:
Else-Marie Carlsson-Strese, intendent på Sveriges gendatabank för humle på Nordiska Museet/Julita Gård
Gunilla Hellsten Boman och Magnus Boman från Spännaregården i Lugnås, Västsveriges största humleodling
Claes Wernersson, Qvänums Mat och Malt, Restaurangbryggare och Matambassadör i Västergötland
Peter Högström, Inköpare på Humlegårdens Ekolager
samt Kirsten Jensen, Rådgivare på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

20150125_111022
Kirsten jämför humle och vinodling

Efter 2 dagars korvstoppning i humlekunskap så kan man dra ett par slutsatser.

Humleodling som sker i Sverige idag är allt annat än kommersiell och effektiv. De exempel som finns är snarare hantverksodling, inget fel i det, men för att få lönsamhet som kommer ett ordentligt premiumpris vara ett måste för dessa odlare.

Det verkar finnas efterfrågan på svensk humle. Gunilla från Spännaregården sålde hela deras skörd till Sigtuna Brygghus. Mer om det samt massa humle-porr kan man läsa här:
SIGTUNA SWEDISH SINGLE HOP – EN UNIK PALE ALE VÄXER FRAM

Utrustning och lång uppstartstid är hinder för att komma igång. Att starta upp en humleodling är inte gjort i brådrasket. Snarare så kan man lite jämföra det med vinodling. Man får i princip ingen skörd första året utan får vänta till år 2 för skörd och år 3 för bra skörd. Utrustning är som all annan jordbruksutrustning dyr om man vill ha en större odling.

Det finns 2 generella sätt att odla humle. Det ena är att ha humlestörar (good old fashion way). Att komma igång med detta är mer tillgänligt men kräver mycket handarbete. Det andra sättet är vajerodlingar där stolpar med vajersystem sätts upp som humlen får växa på. Skall man sedan skörda 3-4 hektar så krävs skördemaskiner som måste importeras. Vår slutsats är att man ”kan” odla med störar men vill man ha ett effektivt jordbruk så är det vajersystem som gäller.

HighWireHops
Kan detta bli en syn i Sverige? Bilden från ett vajersystem i Paonia Colorado, USA

Finns det då möjligheter för en svenskodlad humle?

Det är en svår fråga men vad vi kan bedöma efter dessa 2 dagar så är det möjligt. Om det bland svenska hemmabryggare och mikrobryggare finns ett långsiktigt intresse för att brygga med svensk humle så finns det ju avsättning. Mycket talar för att den pågående CraftBeer kulturen är här för att stanna. Kanske inte lika hippt om ett par år men medel-Svensson har får smak på god öl. Inte troligt att han återgår helt till en Stor Stark.
Kan man bli rik på det? Knappast, humleodlare i andra delar av världen skär inte guld med smörkniv.

Men vi kan se 2 alternativ
1) Mångsysslaren – Dvs mindre gårdar som har flera aktiviteter, då kan humleodling vara en komponent som kan ge extra bidrag till kassan och samtidigt profilera gården och locka folk. Till exempel genom att ha humlekurser, provsmakningar och liknande.
2) Maskinisten – En odlare som ser till att automatisera sin humleodling ordentligt. Vi måste vara medvetna om att skörda humle manuellt är helt oekonomiskt om man vill ha det som levebröd. Betänk att i de länder där humle odlas i idag och skördas för hand, de har arbetskraft som kostar 10-20% av en normalsvensk lön. Ett väl uppsatt vajersystem där ogräsbekämpning är effektivt, bra sätt att hålla ohyran i styr samt automatiserade skördemaskiner, tork och packutrusning. Då tror vi att man kan lyckas.

Det var väldigt inspirerande att träffa några stycken på kursen som möjligen kan köra det 2:a alternativet. Skall bli mycket intressant att följa dessa människor och deras utveckling.

I stort, en bra genomförd kurs med mycket material och mycket ny kunskap i bagaget.

Besök på festivalen ”Stora öl – Små bryggerier”

20140823_165059
Visst blir man galet lycklig av en Monk’s Blend #12

I år är Nils Oscar Company värd för Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggeriers årliga festival ”Stora öl – Små bryggerier” vilket vi inte kunde missa. Biljetter och hotellrum bokades tidigt

23 olika bryggerier medverkar i egen monter med upp till fyra olika fatölsprodukter som serveras av bryggeriets egen personal. Ett väl ordnat arrangemang där vi valde att besöka eftermiddagspasset.

Många goda öl och trevliga människor att diskutera öl och andra maltdrycker med. Det som uppskattades mest (förutom de goda ölen) var att det bara var små hantverksbryggerier. Jämfört med tex Sthlm Beer & Whisky så var det också översiktligt och man kunde prova något från nästan alla utställande bryggerier.

Förutom Hopsan’s ordinarie medlemmar så kom även våra goda vänner Åsa och Niclas upp från Göteborg.

Efter festivalen hade vi årsmöte med efterföljande middag inne i Nyköping. Övernattning på hotell med trevlig frukost.

20140823_133746
Provsmakning med Rikard Ramberg, bryggare på Qvänum Mat & Malt

 

Det var många drycker och bryggerier som var positiva överraskningar. Ibland för nya och annorlunda smaker, ibland för extra goda drycker. Sedan kan man ju inte sticka under stol med att entusiaster gillar att prata och diskutera om sina produkter. De flesta var också otroligt trevliga och berättade anekdoter med stor inlevelse.

En gäng som stod ut lite extra som hade alla delarna ovan nämda var Qvänum Mat & Malt. Goda drycker, annorlunda smaksättningar och väldigt trevliga. Visst är det nått speciellt med folk från Västgötaslätten.

20140823_163152
Samtal med Monk’s bryggmäskare Charles Cassino

 

Sedan kan vi aldrig gå på ett event där Monk’s deltar utan att stanna till och prata lite. Det är ju ändå Monk’s bryggarkurs som fick oss att gå från öldrickande fantaster till riktiga hemmabryggare. Att deras öl smakar bra det vet vi redan eftersom vi besökt deras restauranger och barer otaliga gånger genom åren. Förutom deras öl på tapparna passade även Niclas på att köpa en Blend #12 som vi alla provsmakade.

1 2