London Pride i våra hjärtan

posted in: Bryggningar | 0

Det finns dom där ögonblicken då man testat ett helt gäng skumma och konstiga IPA:or och bara vill skrika: GE MIG EN VANLIG HEDERLIG ÖL!

När det händer landar man ofta med en engelsk ale. Bland alla ales som finns så måste man någonstans erkänna att Fuller’s vet hur man brygger dem. Deras ESB är alltid uppskattad och London Pride är en törstsläckare av rang. Vi kunde inte motstå att försöka oss på en klon på denna ädla dryck.

Receptet bygger på ett inlägg om London Pride upphittat på nätet där Fuller’s vd John Keeling bl.a pratar om hur London Pride tillverkas och vad den innehåller.
I original receptet används en smaksättande humle (15 minuter kvar av koket) vid naman Northdown som vi inte fick tag i på, denna ersattes av Challanger, volymen uppräknad för att nå samma alfasyra

På Uppsala Hembryggareförening’s vårpub fick denna öl toppen betyg av alla som smakade den. En av medlemmarna som brygger mycket engelsk öl ville inte bara ha sett smakprov utan ville ha ölen som middagsöl vilket han förstås fick. Enda förändringen som föreslogs var att ha lite mer kolsyra i ölen för att få till en exakt kopia.

Första batchen är redan uppdrucken. För några veckor sedan bryggde vi en uppskalad version som idag gick på fat (och några flaskor som skall användas som presenter).

Carlsberg Visit Center, Köpenhamn …..värt ett besök!

I samband med att vi träffade några internationella kompisar på en samling i Köpenhamn passade vi på besöka Carlsberg.

Oavsett vad man tycker om deras öl så är deras visit center väl värt ett besök. De har en snygg och trevlig beergarden som man kan hänga i. Kan även rekommendera deras flaskmuseum som har typ 20 000 olika flaskor.
Höjdpunkten på vårt besök var en provning av olika öl från Jacobsens Brewery (Carlsbergs craft beer alias). Förutom att det var ett par riktigt goda öl som bjöds så var vår guide både påläst, rolig och informativ. Den ölen som stod ut var Jacobsens Weissbier, en riktigt god veteöl. Bland de bättre vi någonsin druckit (och de har blivit rätt många genom åren).

 

Vårkänslor och wienermalt

posted in: Bryggningar | 0

Dags att förbereda och brygga sommarens öl. Dagen till ära är hela Hopsan Brewing teamet samlade på västkusten för att tappa upp studenten-ölen, School’s Out Ale. Annalisa och Elin delar på 38 liter till sina respektive studentmottagningar. En ljus ale som bryggdes i februari och nu är utjäst och klar.

Därefter kör vi ingång och brygger Laid Back Lager, vår klassiker inför sommarens grillfester. Vädergudarna är på vår sida och Stenungsund visar upp sin absolut bästa sida med strålande solsken från klarblå himmel. Så utrustningen riggas utomhus och grillen plockas fram.

 

 

 

 

 

Laid Back Lager är ett recept som är löst baserat på God Lager som produceras av Nils Oscars bryggeri. Originalreceptet har vi naturligtvis inte, men från olika källor fick vi en uppfattning hur den är bryggd.
Vi har justerat en hel del för att få till mer ”wiener”-känsla och få en fylligare öl med gul-orange ton.
Av erfarenhet vet vi att denna ölen är god redan några få veckor efter jäsningen är klar, men om man har tålamod och lagrar den minst 3-4 månader blir den helt oemotståndlig

Bryggningen förlöper helt utan problem, enda svårigheten var att kompensera för förångningen i koket när vi brygger i låga yttertemperatur. 2 liter lägre flysparge och vi träffar OG på 1.055 perfekt.

Diskning, städning och jästunnorna in i kylen på 12 grader. Dagen avslutas med italienskt tema, gemensam middag på Trattoria Alberobello. Smakade av Gradisca, italiensk hantverksöl tillverka i Apecchio av Amarcord.

 

 

Lagring och kyla

I sommras så bryggde vi en wheat beer som var en ”fusk”-version på belgisk wit.
Receptet innehåll ca 25% vetemalt och vi klämde i med ganska mycket humle i bittergivan. Efter ca 2 mån så var det en öl som var klart godkänd, lite bitter och disig men ändå en fräsch öl att dricka i höstsolen.

Det ena 20l-fatet gick åt och det andra ställde i kylen. Vi bryggde vidare och andra öl sattes på tapparna. Fat #2 av West Coast wit glömdes nästan bort.
Efter jul så kopplad vi upp fatet och förväntade oss typ … ingenting mer än vad vi hade ställt in i kylen.
Inget kunde vara mer fel, ut kom en klargul vätska där bitterheten gått ner och nu spelade andra-fiolen och istället framhävdes vete och maltsmaker.

Vi kan säga att det fatet gick åt på kort tid och blev en favorit som vi kommer addera till våra återkommande ölsorter.

Blackcurrent saision

posted in: Bryggningar | 0

På vårt mindre bryggverk i Uppsala har bryggmäskare Mikael gått loss ordentligt och provat att brygga en hel rad med lite ovanligare öl.
En av dessa har stått ut extra. En saison smaksatt med svarta vinbär. Bären tillsattes i koket ca 1 min innan kokslut.
Bryggningen skedde i oktober och ölen var redan efter 5-6 veckor fullt drickbar och hade en bra smak av bären.
Tanken med ölen var en lättdrucken saison som skulle tillfredställa de av våra vänner som (hemska tanke) föredrar vin eller cider.

Efter jäsning fick de en snabb tappning på fat för kolsyresättning och i november gick de på flaska. De har nu stått 2 månader på flaska och mognat.
Resultatet blev en väldigt lättdrucken öl med en tydlig arom av svarta vinbär. Väldigt liten kropp och snudd på blaskig. Liten syrlighet från bären och Lallemands Belle Saison-jästen.

Den blev inte perfekt, men är embryot till en svart vinbärsöl som kommer lägga cider-drickarna vid sina fötter. Lite mer kropp och lite mer humle så kommer den vara en favorit i sommarensolen.

Simplicity must be king!

posted in: Bryggningar | 0

Efter många justeringar på vår Schwartsbier, som oftast gått under namnet Svarte Malte, så började vi undra om vi kanske ibland överkomplicerade saker.
Jag (Magnus) satte mig ner och smuttade på den senaste reinkarnationen (Stenung Svart) och plöstligt mindes jag en dag för 4 år sedan. En solig dag i Heidelberg, den tyska delstaten Baden-Württemberg pärla. Belägen vid floden Neckars nedre lopp. Dagen då vi fick uppleva schwartsbier när den var som bäst. I skuggan av ett parasoll med slottet i Schwetzingen i backgrunden fick vi åtnjuta en ultimat schwartsbier.
Det lilla bryggeriet Schwetzinger Brauhaus zum Ritter producerar ren och skär svart näktar.

I det minnet finns också att bryggmästaren förklarade att de endast använde lokalt korn från trakten samt en hårt rostad specialmalt från grann-delstaten i väster.

Upprymd så åkte Beersmith fram och någon timme senare fanns receptet till Sotad Vinter Ale. Ett renskrapat recept med endast extra pale ale malt och svartkorn. Om exprimentet lyckas så kommer detta sedan översättas till ett recept med lagerjäst och pilsnermalt. Vi skall lyckas brygga den bästa schwartsbieren utanför Tysklands gränser.

Midsommarbryggning – Wit / California common mix

posted in: Bryggningar | 2

20160625_174142Att brygga utomhus en varm sommardag är något helt speciellt. Alla samlas och man äter sill, maler malt och väger humle.

Gårdagens bryggning var just en sådan och allt gick helt efter planerna. Sorten vi bryggt är en mix av belgisk wit och ljus california common. En mindre mängd omältat vete (ca 20%) jämfört med ”riktig” wit och sedan jäst med Mangrove Jack’s M54 California Lager.

Tanken är att få 50 liter lätt, smaklig och relativt torr sommaröl med bra beska för sensommarens varma dagar. Längre fram i juli får vi se om vi har lyckats.
Lukten som sprider sig under koket är lite annorlunda än när man brygger på enmbart kornmalt. Färgen på ölen som strilar ner i jästunnorna är extremt ljus och relativt disig. Med högre utetemperatur än vanligt så kokar Braumeistern på riktigt bra. Nu överkompenserade vi fly sparging något men landade ändå nära receptets OG på 1.049.

Glad midsommar till alla bryggare!

 

20160625_130529

Gammal porter i gammal tunna

OttolundellGöteborgs Beer Week hade mycket intressant att erbjuda men det i vårt tycke mest spännande eventet var en provning av lagrad Porter under ledning av Otto Lundell.

Eventet kallades ”Gammal porter i gammal tunna” och beskriver det hela ganska bra. En provning av lagrad porter inuti den bevarande portertunnan som finns utanför det forna porterbryggeriet vid Klippan. Tunnan i sig är värt ett besök. En syn och doft av 200-årig historia.

Det hela började med att en skara förväntansfulla ölentusiaster samlades utanför Hotell Novotels entre där Otto Lundell samlade ihop oss och sedan promenerade vi i samlad trupp till tunnan. Tunnan i sig är ett unikum och att få se den från insidan var i sig värt resan till Göteborg.

Otto Lundell, vår ciceron för eftermiddagen, är en välkänd profil i Porterkretsar. Han är Porterpedagog, öldomare och öl- och dryckeshistoriker tillika Lord vice President vid Porter Drinkers Association. Kunskaperna om porter är det inget fel på och han har en lättsam och trevlig ton när han börjar berätta om porterns historia.

Efter en historisk introduktion så fick vi som referens smaka av ”färsk” porter från Carnegie och St Erik’s. Därefter så började smakproven på lagrad porter komma till borden. Var och en av dem ackompanjerad av Otto’s referenser och kunskaper om dess historia.

Det intressanta om man skall sammanfatta är att,

1) Porter lagrad i 10 år är fantastiskt gott
2) Ju äldre en dryck blir, desto mer Madeira-vin smakar den.
Tyvärr så har anteckningarna från kvällen ”kommit bort” så exakt vilka drycker och dess ålder kan inte återges, men från minnet så var den äldsta vi provade från 1996.

Oavsett så blir man glad av Porter

20160421_201417

Vill ni veta mer om Porter och dess spännande historia så tveka inte att gå på en föreläsning med Otto.
Kan även vara värt att kolla upp event som sker i Porter Drinkers Association’s regi.

Välkommen

Wapnö Öl & Whisky

Wapno_800För första gången besöker vi Wapnö Öl & Whiskymässa. En mindre men väl arrangerad mässa som hålls i ett intimt gammalt spannmålsmagasin på Wapnö Gård utanför Halmstad.

Hela tillställningen börjar med att vi blev hämtade av en veteran-dubbeldäckare inne vid Halmstad central och utkörda till Wapnö gård. En resa värd en egen artikel. Chauffören i tidstypisk dräkt mötte upp oss. Sedan känslan av att åka ”fiskebåt” på land med dunkade 10,4 liters deisel och svajjande som i grov sjö. Väl framme så växlade vi in biljetterna mot en tygpåse och 2 provningsglas (öl och whisky). Inne i spannmålsmagasinet så har ett 30-tal utställare tryckts in, vilket ger en trång och gemytlig atmosfär.

Halmstad BrygghusVi upplever flera höjdpunkter under kvällen. Den första är hos Båstad bryggeri. Dom hade ett upplägg där man kunde prova samma öl i 4 olika varianter som smakade helt olika. Dels som vanlig öl, sedan med förångat skum. När den smakupplevelsen har sjunkit in så serveras en Isbock på samma råvara för att avslutas med en maltsnaps. Mycket uppskattat smakexperiment.

Som vanligt på en mässa träffar man massa trevligt folk och diskuterar allt mellan himmel och humle. Ett intressant samtal hade vi med Kallebryggaren om historisk svensk humle.

Vi slog oss även ner hos det muntra gänget från Halmstad brygghus. Några av Hops’an gänget var på besök hos dem förra sommaren innan de fått sin utrusning på plats. Nu kunde de berätta om all ny utrustning och hur bra de fått det i lokalerna.

Ett annat mindre bryggeri som vi stötte på för första gången var Brygg3an från Halmstad. De brygger på egentillverkad utrustning och har fått fram fler goda och intressanta öl. Deras imperial stout hade bra smaker med intressant torr munkänsla. B3-teamet var ett glatt gäng vilket gjorde att vi hängde i deras bar en bra stund under den senare delen av mäss-besöket.

Som sista anhalt så hamnade vi hos de goa göteborgarna från Ocean. Dem har vi ju stött på förut vid några tillfällen och vi uppskattar deras öl mycket. Lite småtjöt och en Arbetarporter fick avluta mässan för vår del.

Hemresan skulle gå med ovan nämnda dubbeldäckare. Tyvärr hade den tidigare under kvällen ”packat ihop” och var inte körduglig. Wapnö’s personal löste detta direkt genom att beställa fri taxi till alla in till Halmstad. Välarrangerat av Wapnö och det märktes att utställarna trivs med det mindre formatet på mässa. Vi återkommer nästa år!

Havtorn som smaksättare

posted in: Bryggningar | 5
20160312_121448
Beerstileben

Vi har varit sparsamma med att hälla i en massa ”konstiga” ingredienser i ölen vi brygger. Den generella inställningen är att öl är öl och tillverkas principiellt av av korn, humle, vatten och jäst.
Men ingen regel som inte har undantag, vi har provat flädersmaksättning som smakade bra, dock inte mycket fläder och vi har tidigare gett oss på att smaksätta med havtorn med lyckat resultat.

Så denna vårfina och soliga helg i Uppsala tog vi fram den mindre Braumeistern och genomförde en dubbel-bryggning. Helgen till ära så hade vi Göran och Carin med som gästbryggare.
Dag 1: Spring Delight
Dag 2: Sea Buckthorn

Först ut på fredagen så bryggde vi en ljus Spring Delight som är en ”vardags-ale”. Skall passa som törstsläckare till våren och försommarens gräsklippningar. Bryggningen avlöpte väl och framåt eftermiddagen kunde vi hälla över en vackert ljusgul vört ner i jästunnan. Inga konstigheter och trumpeter, bara ett väl utfört brygghantverk helt enkelt.

På lördagsmorgononen så lyser solen från klarblå himmel och det var återigen dags att skapa en Hops’an Sea Buckthorn där vi smaksätter med havtorn. Förra gången vi använde havtorn så var det ett relativt osilat och okoncentrerat extrakt av havtorn som blandades i efter kokslut och kylning. Resultatet blev en öl som smakade väl av havtorn men som också fick en lager av ”restprodukt” som lade sig överst i flaskorna. Med andra ord, smakade bra men såg inte lika aptitligt ut.

20160312_121507
Göran njuter av en Belgian blond och vårsolen
20160311_133556
Tessan är redo att hälla i bittergivan. Ett krävande jobb!

Så denna gång ändrar vi i processen. Först så värmdes havtornsbären upp kort (ej kok). Sedan in i en matberedare och finkrossades. Därefter så silades extraktet noggrant. Efter det så ställdes de krossade bären kylskåp i 2 dygn för att få till en separation. Slutligen så ställdes bunken in i frysen för att förenkla borttagningen av icke önskvärt fruktkött mm.
Ytterligare en skillnad från förra havtornsbryggningen så tillsatte vi denna gången havtornextraktet 5min före kokslut tillsammans med luktgivan. Brygden i övrigt är en mellanmörk ale med Pale malt bas, ca 20% Vienna malt och en stöt med Caramunich III för färgen. Single hop med Simcoe.

En sak som vi upptäckte efter jäsningen var att vi fick en mycket bättre utjäsning än vad vi förväntat oss. Jästen käkade ner till 1.006 så ölen hamnade tillslut på 6%. Vi antar att detta är på grund av det extra fruktsocker som kom med via havtornsextraktet.

 

I skrivande stund har jäsningen precis avslutats och flaskorna står för kolsyrning. Om en vecka vet vi om det blivit ett lyckat resultat, men provsmakningen av grönölet gav positiv indikation.

 

Sea Backthorne

1 2 3 4