Ett riktigt ”Jästabud” på Monk’s Porter House

För några veckor sedan så damp det ner ett mail från Charles och Hasse på Monk’s Cafe & Breweries. En inbjudan till ett Jästexpriment och TapTakeOver på Monk’s Porter House.

”Vi har bryggt en vört (dvs samma malt och humle, gjord på samma sätt vid ett tillfälle) för att sedan jäsa det med 15 olika unika jäststammar!  Allt i syfte att ta reda på hur just jästen bidrar och påverkar ölets karaktär. Resultatet är minst sagt dramatiskt! Vi vågar påstå att ölen skiljer sig åt rejält!”

20150312_183505
Vilken var det som smakade kryddnejlika??? Får smaka på alla en gång till…..

Inget att tveka om, som småbryggare är det inte ofta du kan prova mer än 2-3 varianter av någonting från samma mäsk. Att få prova 15 jäststammar bredvid varandra är ju helt oemotståndligt.

Vid 17-tiden var vi på plats och hälsades välkomna av Charles och Hasse. De gick igenom hur experimentet var genomfört. I sin enkelhet kan man säga att de tagit ett ljust Pale Ale recept med lite Cara och Vete. Sedan för att det skall bli öl som också smakar något, humlat varsamt med Magnum (bitter), Cascade (smak) och EKG (smak). Sedan delat upp satsen i 15 delar och jäst med olika jäststammar. Viktigt att tänka på var att hänsyn inte har tagits till de olika jäststammarnas ”idealtemperaturer” eller annat. Alla 15 satserna har fått jäsa i 2 veckor (om jag kommer ihåg rätt) och i 17 grader. Vilket naturligtvis innebär att en lagerjäst kommer att vara estrigare än vid normal jäsning på 10-12 grader.

Efter lite bryderier med att få igång alla pumparna så börjar de olika ölen serveras 5 och 5. Vi tog in alla 15 på en gång och ställde på bordet och började provsmaka. Flera jäststammar var helt nya för oss och vi har aldrig bryggt med dem, vilket gjorde det hela än roligare för vi hittade nya ”favoriter”. Att det skulle vara skillnad insåg vi, men att det skulle vara så stora skillnader kom som en överraskning. Största överraskning var att vår ”hus-jäst” för att göra enkla Ale’s, Safale S-04, skulle vara en av de jäststammar som vi gillade minst. I ärlighetens namn tycket vi den smakade gammalt stall och hästskit. Vi diskuterade detta med Hasse och det kan naturligtvis inte uteslutas att det blivit något fel på just den satsen.

 

 

 

 

20150312_183528
Det är inte ofta vi ser Gunnel, vår QA så här lycklig. Ett smörgåsbord av smaker!

Till de olika sorternas jäst som deltog i testen:
Denny’s Favorite 50 (Wyeast 1450)
Cry Havoc (WLP862)
California Lager (Wyeast 2112)
California Ale (WLP001)
American West Coast (Lallemand BRY-97)

Safbrew Abbaye (Fermentis)
Safbrew T-58 (Fermentis)
Belgian Abbey (Wyeast 1214)
Belle Sassion (Lallemand)
Frensch Sassion (Wyeast 3711)

Safale S-04 (Fermentis)
US West Coast (Mangrove Jack’s M44)
San Diego Super (WLP090)
English Ale (WLP002)
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068)

Eftersom vi inte är några smakdomare eller på annat sätt kan hävda expertis skall vi inte gå igenom hur vi rankade de olika brygderna. Det stod dock klart för oss att vi kommer göra justeringar i flera av våra recept och prova nya jästsorter med utgångspunkt i vad detta experiment har lärt oss.

20150312_194125
Magnus och Micke diskuterar slutresultatet med Hasse från Monk’s

De 3 jäststammar som stod ut som de bästa för våra smaklökar var:
Danny’s Favorite 50 – En klar favorit hos alla från Hopsan Brewing. Lite fruktig och odefinierbart kryddig. Helt enkelt god utan spretighet. Kommer att användas i vår nästa American Pale Ale!
Belgian Abbey (Wyeast 1214) – Frisk och blommig med en inte påträngande men tydlig ”Belgo”-smak. Lite simmig och låg esterprofil.
Weihenstephan Weizen (Wyeast 3068) – Blommig med lite kryddnejlika. Typiska weizen-smaken som var väldigt angenämt.

Två stycken jäststammar levererade inte alls (med förbehåll att det ”kan” vara andra problem med just dessa 2 testöl).
American West Coast (Lallemand BRY-97) – Smakade surt av svavel och klor. Som ett gammalt duchutrymme på en nedlagd badanläggning i Uralbergen.
Safale S-04 (Fermentis) – Luktade och smakade stall och gödsel. Denna har vi bryggt med flera gånger tidigare utan att känna dessa smaker och tror ärligt att det hänt något med jäsningen.

En jäst som är värd att nämnas extra är US West Coast (Mangrove Jack’s M44). Inte för att den var extra god, utan för den hade en distinkt och klar äpplesmak. Vilken spännande jäst att använda till en sommar ale.

Ett stort TACK till Hasse och Charles och hela Monk’s teamet som gjorde denna provsmakning möjlig!

Leave a Reply