På vårt mindre bryggverk i Uppsala har bryggmäskare Mikael gått loss ordentligt och provat att brygga en hel rad med lite ovanligare öl.
En av dessa har stått ut extra. En saison smaksatt med svarta vinbär. Bären tillsattes i koket ca 1 min innan kokslut.
Bryggningen skedde i oktober och ölen var redan efter 5-6 veckor fullt drickbar och hade en bra smak av bären.
Tanken med ölen var en lättdrucken saison som skulle tillfredställa de av våra vänner som (hemska tanke) föredrar vin eller cider.

Efter jäsning fick de en snabb tappning på fat för kolsyresättning och i november gick de på flaska. De har nu stått 2 månader på flaska och mognat.
Resultatet blev en väldigt lättdrucken öl med en tydlig arom av svarta vinbär. Väldigt liten kropp och snudd på blaskig. Liten syrlighet från bären och Lallemands Belle Saison-jästen.

Den blev inte perfekt, men är embryot till en svart vinbärsöl som kommer lägga cider-drickarna vid sina fötter. Lite mer kropp och lite mer humle så kommer den vara en favorit i sommarensolen.

Efter många justeringar på vår Schwartsbier, som oftast gått under namnet Svarte Malte, så började vi undra om vi kanske ibland överkomplicerade saker.
Jag (Magnus) satte mig ner och smuttade på den senaste reinkarnationen (Stenung Svart) och plöstligt mindes jag en dag för 4 år sedan. En solig dag i Heidelberg, den tyska delstaten Baden-Württemberg pärla. Belägen vid floden Neckars nedre lopp. Dagen då vi fick uppleva schwartsbier när den var som bäst. I skuggan av ett parasoll med slottet i Schwetzingen i backgrunden fick vi åtnjuta en ultimat schwartsbier.
Det lilla bryggeriet Schwetzinger Brauhaus zum Ritter producerar ren och skär svart näktar.

I det minnet finns också att bryggmästaren förklarade att de endast använde lokalt korn från trakten samt en hårt rostad specialmalt från grann-delstaten i väster.

Upprymd så åkte Beersmith fram och någon timme senare fanns receptet till Sotad Vinter Ale. Ett renskrapat recept med endast extra pale ale malt och svartkorn. Om exprimentet lyckas så kommer detta sedan översättas till ett recept med lagerjäst och pilsnermalt. Vi skall lyckas brygga den bästa schwartsbieren utanför Tysklands gränser.

Att brygga utomhus en varm sommardag är något helt speciellt. Alla samlas och man äter sill, maler malt och väger humle.

Gårdagens bryggning var just en sådan och allt gick helt efter planerna. Sorten vi bryggt är en mix av belgisk wit och ljus california common. En mindre mängd omältat vete (ca 20%) jämfört med “riktig” wit och sedan jäst med Mangrove Jack’s M54 California Lager.

Tanken är att få 50 liter lätt, smaklig och relativt torr sommaröl med bra beska för sensommarens varma dagar. Längre fram i juli får vi se om vi har lyckats.
Lukten som sprider sig under koket är lite annorlunda än när man brygger på enmbart kornmalt. Färgen på ölen som strilar ner i jästunnorna är extremt ljus och relativt disig. Med högre utetemperatur än vanligt så kokar Braumeistern på riktigt bra. Nu överkompenserade vi fly sparging något men landade ändå nära receptets OG på 1.049.

Glad midsommar till alla bryggare!

 

Vi har varit sparsamma med att hälla i en massa “konstiga” ingredienser i ölen vi brygger. Den generella inställningen är att öl är öl och tillverkas principiellt av av korn, humle, vatten och jäst.
Men ingen regel som inte har undantag, vi har provat flädersmaksättning som smakade bra, dock inte mycket fläder och vi har tidigare gett oss på att smaksätta med havtorn med lyckat resultat.

Så denna vårfina och soliga helg i Uppsala tog vi fram den mindre Braumeistern och genomförde en dubbel-bryggning. Helgen till ära så hade vi Göran och Carin med som gästbryggare.
Dag 1: Spring Delight
Dag 2: Sea Buckthorn

Först ut på fredagen så bryggde vi en ljus Spring Delight som är en “vardags-ale”. Skall passa som törstsläckare till våren och försommarens gräsklippningar. Bryggningen avlöpte väl och framåt eftermiddagen kunde vi hälla över en vackert ljusgul vört ner i jästunnan. Inga konstigheter och trumpeter, bara ett väl utfört brygghantverk helt enkelt.

På lördagsmorgononen så lyser solen från klarblå himmel och det var återigen dags att skapa en Hops’an Sea Buckthorn där vi smaksätter med havtorn. Förra gången vi använde havtorn så var det ett relativt osilat och okoncentrerat extrakt av havtorn som blandades i efter kokslut och kylning. Resultatet blev en öl som smakade väl av havtorn men som också fick en lager av “restprodukt” som lade sig överst i flaskorna. Med andra ord, smakade bra men såg inte lika aptitligt ut.

Så denna gång ändrar vi i processen. Först så värmdes havtornsbären upp kort (ej kok). Sedan in i en matberedare och finkrossades. Därefter så silades extraktet noggrant. Efter det så ställdes de krossade bären kylskåp i 2 dygn för att få till en separation. Slutligen så ställdes bunken in i frysen för att förenkla borttagningen av icke önskvärt fruktkött mm.
Ytterligare en skillnad från förra havtornsbryggningen så tillsatte vi denna gången havtornextraktet 5min före kokslut tillsammans med luktgivan. Brygden i övrigt är en mellanmörk ale med Pale malt bas, ca 20% Vienna malt och en stöt med Caramunich III för färgen. Single hop med Simcoe.

En sak som vi upptäckte efter jäsningen var att vi fick en mycket bättre utjäsning än vad vi förväntat oss. Jästen käkade ner till 1.006 så ölen hamnade tillslut på 6%. Vi antar att detta är på grund av det extra fruktsocker som kom med via havtornsextraktet.

 

I skrivande stund har jäsningen precis avslutats och flaskorna står för kolsyrning. Om en vecka vet vi om det blivit ett lyckat resultat, men provsmakningen av grönölet gav positiv indikation.

 

Nåntuna är en stadsdel cirka 5 km sydost om centrala Uppsala med ungefär 1 500 invånare och tillika hemvist för 2 personer i sällskapet (Gunnel och Micke).
Numera så finns vår mindre anläggning på 20 liter utanför Uppsala och vi ser fram emot många experimentella öl bryggt på Uppsalavatten.

Nåväl, ibland så är bryggningen en inkörsport till oväntade kunskaper eller rent av värdelöst vetande. Så var fallet denna vårkväll när vi spånade om namnet på den första öl vi skulle brygga i Nåtuna.

Så vad har då denne Riddare Sopp med Nåtuna att göra? Efter ytliga efterforskningar visar det sig att nämnde riddare var en god förhandlare och vän till kyrkan. Uppsala domkyrka bytte på slutet av 1280-talet till sig en gård i Nåntuna av riddaren Sopp mot jord i Väsby, Hammarby socken. Därefter runt 1300-talets början testamenterade också Karl Gregersson (Folkungaättens oäkta gren) ytterligare en gård i Nåntuna till domkyrkan. 1967 blev Nåntuna en del av Uppsala stad.

Så namnet på vår första öl bryggd i Nåtuna var givet: Riddare Sopp’s Ale

Efter lite närmare efterforskningar så är det sannolikt en tidig anfäder till familjen Soop som avses.
Men namnet på ölen var redan på etiketten så för vår del så är det Riddare Sopp som gäller.

Vi är som bekant inte några större fans av konstiga öl, men det betyder inte att vi helt bortser från Belgiska öl.

För att förgylla våra varma sensommardagar så satte vi en ljus belgisk ale. Inte alkoholstark nog för att klassas som en Blonde men ingridienserna är mer eller mindre samma, inkl socker i koket. 90% Pilsnermalt, liten skvätt Vete och Munich I malt. Bryggmästare denna gången fick bli Belgian Ardennes från Wyeast. Man kan väl lungt säga att den hade en ordentlig kick. 20 timmar efter att den hälts över på jästunnan så jäser det så att inget stannar kvar i vattenlåset. Ett jädrans drag! Skall också sägas att vi jäser denna i ca 24 grader. Det gör ju sitt till.

Tanken är att vi skall få fram en väldigt ljus, stram, krispig, smakfull och lättdrucken belgare.

 

Varje år så bjuder vi in någon eller några vänner för en bryggning, i år så sammanföll det väl med en BASIC (Beer And Sausage International Club) summit.

Every year we invite friends to an event we call Hops’an Invitational. This year we could coordinate it with a BASIC (Beer And Sausage International Club) summit. Our friends from Germany (Uli and Georg) was introduced to the noble art of beermaking. Our Spanish member could not join this year, Francesc was missed by all.

The beer we decided to brew was our Laid Back Lager, it was a fitting choice given our full day in Stockholm city and the steamboat tour the day before.

As we are well aware that a brewing day like this is also a beer drinking event we had stocked up with a massive amount of Swedish craft beer from various Swedish breweries. We introduced our German connoisseurs to beers like Sigtuna Organic, Wisbys Sleepy Bulldog, Nils Oscars God Lager and Mellerud’s Pilsner (and of course our house-made specialties). From the general “effect” I think it was to their delight.

But before the beerageddon we managed to get our barely crushed, malt mashed and the boiling started. Hops added at the right timings and equipment cleaned in a timely manner.

Our guest were good pupils and they soon got the hang of things. Uli was very active in the mashing process and Georg more active in the tasting and measuring guild. As it was a wonderful pre-summer day in Stockholm so everyone could relax in the sun. The only stress was to get the fly-sparge correct. In the end we got a really good brew into the fermentor tanks. OG on the lower side, but not too much.

After a good days deeds the BASIC part kicked in  and the BBQ was filled up with an excellent choice of sausages, baked potatoes corn and an excellent salad design by Mr Führmann. Some extra flank steaks for the hungry one’s.

Many good stories were told while the Stockholm night faded into midsummer haze.

The beer flooded and everything was like a picture from an Asterix comic (without the bard).

 

Gunnel och Micke åkte iväg till Ölfestival i Düsseldorf och roade sig. Hemkomna med nya idéer och inspel, då tvekar inte Gunnel.

– Vi måste brygga en Altbier!

Självklart, skulle vi det. Bara att börja efterforska och bygga ihop ett recept. Problemet är ju att varje ställe som brygger Altbier har sina egna recept och många av dem är väl bevarade hemligheter. Vilken skulle vi försöka oss på? Valet föll på Füchschen Alt. Läs mer om Brauerei Im Füchschen här.

Efter lite genomläsningar på forum och annat så utkristalliserade sig ett recept som inte kan anses vara en klon, men som ändå relativt väl torde bli en Füchschen Alt wannabee. Vi har inte tillgång till deras “hus-jäst” men maltsorterna och dess ungefärliga storlek bör stämma ganska väl.

Efter vad vi förstår så humlar Füchschen Alt enbart med Hallertauer Tradition och endast som bittergiva ca 60 min innan kokslut. Eftersom vi hade köpt för lite Hallertauer så tog vi och drygade ut med Spalter Select, vilket inte bör ge någon direkt smakförändring.

Mäskning är 3-steg med 38 inmäskning och sedan 62 och 72 graders steg och en flameout.

 

 

Bryggdagen börjar kl 11:00 eftersom sovmorgon var efterfrågat. En strålande dag för utomhusbryggning. Solen sken från klarblå himmel och de första vårtecknen visade sig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medans vi körde igång mäskningen så serverades varma mackor och bryggöl. Allting flyter på så där bra som det bara gör när man är nöjd, lycklig och tillfreds med livet.

Dagen till ära så var det Ale-provning som gällde efter att koket var genomfört. Jenny och Jocke hade skaffat en större mängd olika intressanta nyheter från Ballast Point, Mikkeller och Pistonhead. Dessa blandades med en del gamla godingar från Oppigårds och St Eriks.

På tal om gamla godingar till middagen vankades en riktig 70-tals klassiker: Flygande Jakob.

Efter att bryggningen var klar bestämde vi oss för ett experiment med jäsningen. Hela satsen fick samma German Ale jäst (Wyeast Labs #1007). En tunna på 22 liter står nu på golvet och kommer att få jäsa i ca 19 grader. Den andra jästunnan med samma mängd placerades i kylen på 11 grader.
Det skall bli mycket intressant och se vilken FG vi kommer att landa på och vilken smakskillnad som kommer av de olika jästemperaturerna. Mer om detta om 8-10 veckor.

 

 

Efter att vi fått ett antal bryggningar under bältet så har det utkristalliserats ett par favoritbryggder. Så vi börjar känna att det är dags att återupprepa några succéer.

Av de öl som vi med blod, svett och glädjetårar lyckats få fram så är det 3st som står ut:

Svarta Sara – Schwartsbier
Broken Arms – APA
Laid Back Lager – Lager (Wiener style)

Dagens bryggning var att återskapa Broken Arms.
Inte en exakt kopia utan med ett lätt justerat och förbättrat recept. Vi har framförallt ökat humlemängden. Både tidigt för att driva upp beskan något och sent i koket för mer smak och arom.

Det är nu som Braumeistern är viktig eftersom den möjliggör exakt samma mäskschema med exakta temperaturer. Vi kommer få se hur nära originalet vi kommer men en sak är säker. Vi ångrar inte i investeringen att ha ett “riktigt” bryggverk.